Liv - Myter om regnbågen

(Sammanställt av grupp 7b)

Kursplanen lägger fram att eleverna i slutet av det femte skolåret skall kunna "ha inblick i olika sätt att göra naturen begriplig, som å ena sidan det naturvetenskapliga med dess systematiska observationer, experiment och teorier liksom å andra sidan det sätt som används i konst, skönlitteratur, myter och sagor" (Skolverket, 2008, s. 51, vår kurs).

Tillhagen (1991) beskriver att i den nordiska mytologin är regnbågen bron mellan jorden och Valhall, i myterna kallas den bron Bifrost. Regnbågen kom för många att bli en bro, båge eller stege mellan himmel och jord. Enligt nationalencyklopedin är en föreställning att det är en bro mellan jorden eller dödsriket och himlen (www.ne.se, 2010-02-16). Den uppfattades även som så av antikens greker. Burnie (1992) hänvisar till bibeln som uppger att regnbågen är ett tecken på himlen som visar att syndafloden inte ska uppstå igen.

Sagorna säger att den som gräver vid regnbågens fot ska hitta en kittel med guld. Denna är dock omöjlig att hitta eftersom regnbågens läge förändras med den som betraktar den. Andbert (1995) säger att då människan rör på sig och har solen i ryggen förflyttar sig även regnbågen. I västra Tjeckien till exempel, får skattletarna söka förgäves då dessa ska söka efter den plats där regnbågen tre söndagar i rad går ner, för där finns skatten. I södra Österrike ska det vara tillräckligt att kasta hatten över regnbågen och då den kommer ner är den fylld med slantar av rödaste guld. Kastar man i Tyskland in en järnbit i regnbågen förvandlas den till rent guld (Tillhagen, 1991). Detta är enbart några exempel på tron att regnbågen bär på en skatt.

Delar av befolkningen (Kárensfolket) i Burma är av uppfattningen att regnbågen är en ande eller en stor orm som har förmåga att sluka människor hela. När den slukat offret återkommer den till jorden för att släcka sin törst. Därför bör man vara försiktig då regnbågen syns till. Likvärdiga föreställningar går också att hitta i Norden. Delar av befolkningen (Zuluerna) i Sydafrika har en liknande tolkning där regnbågen konstant lever jämsides med en orm. Då den når jorden är det för att dricka ur någon vattenpöl och på grund av det finns det en rädsla för dessa då regnbågen gömmer sig där. I Västafrika däremot menar man att den "himmelska ormen" bringar lycka åt dem som ser den. Det finns flera indianstammar som betraktat regnbågen som en orm, till exempel med syfte regnhejdare, regnropare eller vattenorm i form av en gigantisk anakonda. Indianerna i Arizona menar att regnbågen består av ett trollmedel som världsskaparen Mustamho tar till för att få regnet att upphöra där vardera färg är en stark medicin. Men för indianerna i Nevada var ormens glänsande fjäll det som återgav regnbågens alla färger (Tillhagen, 1991).

Det finns uppgifter om att regnbågen betraktas vara en skål med färg. Den skålen använde Herren när han gav fåglarna dess vackra fjäderdräkter. Regnbågen anses också enbart vara den ljusstrimma från himmelriket som uppkommer då Sankte Per öppnar dörren på glänt för att ta en titt på jorden. Myter säger att då man såg regnbågen skulle man försöka gå under den. Önskningar skulle då nämligen gå i uppfyllelse men det innebar också vissa risker. I Västra Tyskland fanns det en tro om att var det en flicka som gick under skulle hon förvandlas till en pojke. Fingret kunde också ruttna om man pekade på den och därför var det absolut förbjudet (a.a.).

Enligt Tillhagen (1991) kallade aztekerna i Mexiko regnbågen för Vattenjuvelen med anledning av sin sköna prydnad uppe i himmelen. Den fick också namnet Den mångfärgade vingen av tlinkitindianer. Hinduerna kallade regnbågen för Ramas båge. I Polynesien är regnbågen himmelsstegen, på vilken heroerna kan klättra upp och ner. Ibland får den också heta Himlamoderns nystvinda. På den har hon garn av olika färg, och av det väver hon den sköna duk som täcker himlavalvet. Andra namn är Solstrecket, Den regntäckande, Indras båge och åskbågen (a.a.). Det finns ett uttryck som säger "Kärt barn har många namn" och vi håller med. Ett underligt fenomen som väcker och har väckt mycket funderingar.

Referenser

Andbert, P-G. (1995). VÄDERPRAKTIKAN. Halmstad: Bokförlaget Spektra AB.

Burnie, D (1992). LJUS - från solgudar till laserljus, hologram och rymdljus-ljuset i närbild. Stockholm: Bonniers Juniorförlag AB.

Skolverket. (2008). Grundskolan, Kursplaner
och betygskriterier. Stockholm: Fritzes.

Tillhagen, C-H. (1991). Himlens stjärnor och vädrets makter. Stockholm: Natur och Kultur.

Nationalencyklopedin. [Elektronisk] Tillgänglig: http://ne.se.persefone.his.se/lang/regnbÃ¥ge/291824 [2010-02-16]