söndag 28 mars 2010

Teknik i förskola och skola

I förskolan och skolan som jag besökt används teknik varje dag. Min uppfattning är att vissa föremål som pennor, papper, saxar med mera som används i förskolan och skolan tas som självklart utan en tanke på att det är teknik. Ginner (1996) definierar tekniken som det människan sätter mellan sig själv och omgivningen för att tillfredsställa sina behov. Kursplanen för teknik ger istället vinkeln att det är det som människan använder för att förändra omvärlden för att få goda livsförutsättningar som är teknik, http://www.skolverket.se/ (2010-03-28). Pennor, papper och saxar som nämndes ovan hjälper alla till för att tillgodose behovet av att kommunicera med varandra och anpassa olika föremåls längd efter önskemål vilket också gör att livet blir lättare eftersom vi kan anpassa föremål efter önskemål och kommunicera på ytterligare ett sätt vilket gör det till teknik.

I skolan som jag observerat bedrivs en uttalad teknikundervisning i årskurs fem. Poängteras bör dock att tekniken även behandlas i tidigare årskurser som jag observerat. Tidigare har setts att barnskolan och årskurs ett har arbetat med snilleblixtarna vilket utgår från att eleverna får medta en apparat hemifrån (eller som redan finns på skolan) som sedan pillas isär och byggs upp och konstrueras på ett nytt sätt. Här lär sig eleverna hur det valda objektet är konstruerat och hur innehållet ser ut. Detta gör att eleverna tar tillvara på den kunskap som de har om vad som behövs för att tillverka ett nytt föremål för att sedan omsätta detta i praktiskt arbete. Vilket är en bit på väg att uppfylla följande strävansmål i kursplanen för teknik "utvecklar förmågan att omsätta sin tekniska kunskap i egna ställningstaganden och praktisk handling," (http://www.skolverket.se/, 2010-03-28).

Självklart används även tekniska redskap som datorer i förskolan och skolan. I skolan får eleverna själva använda datorerna i arbetet medan den i förskolan främst nyttjas av personalen. Själv ser jag det som viktigt att låta barnen/eleverna använda sig av datorer eftersom det idag är en naturlig del av samhället. Samt att teknikutvecklingen idag går fort och jag ser det då som viktigt att låta barnen/eleverna få ta del av det. Både Lpo 94 (2006) och Lpfö 98 (2006) framhåller att vi lever i ett samhälle i snabb förändringstakt och att det är viktigt att barnen/eleverna lär sig att ta del av det samhället och datorn ser jag då som en viktig del av det.

Efter att observationerna har genomförts har jag insett att allt i förskolan/skolan som människan gjort eller anpassat för att fylla en uppgift är teknik. Det vill säga nästan allt vi ser i lokalerna. Tallrikar, bestick, stolar, bord, jackor, leksaker med mera. Intressant när något sådant blir synligt för mig själv! Dock återstår det att få eleverna att se och upptäcka tekniken. Eftersom jag nu kommit fram till hur mycket som är teknik så inser jag även hur mycket som går att undervisa i teknik och vilka möjligheter som finns att utforma denna undervisning med samhället som resurs. Det borde därför inte vara problematiskt att tilltala både flickor och pojkar som kursplanen (http://www.skolverket.se/, 2010-03-28) och Lpfö 98 (2006) och Lpo 94 (2006) framhåller. Det gäller bara att se möjligheter och utgå från eleverna.

Referenser
Ginner T. (1996). Teknik som skolämne. I Ginner, T och Mattsson [red]. Teknik i skolan. Lund: Studentlitteratur
Skolverket [Elektronisk] Tillgänglig: http://www.skolverket.se/sb/d/2386/a/16138/func/kursplan/id/2089/titleId/TK1010%20-%20Teknik [2010-03-28]
Utbildningsdepartementet. (Ändring införd t.o.m. SKOLFS 2006:23). Läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet Lpo 94. Stockholm: Fritzes.
Utbildningsdepartementet. (Ändring införd t.o.m. SKOLFS 2006:22). Läroplan för förskolan Lpfö 98. Stockholm: Fritzes.

3 kommentarer:

  1. Intressant att du skriver om möjligheterna man har med teknikundervisningen i skolan och att det inte borde vara så svårt att intressera både pojkar och flickor. Flickor är en grupp som jag fått känslan av att ha ett mindre intresse för teknik, varför? Är det så att det förväntas av dem att inte ha ett intresse eller är det läraren som gör undervisningen mer "pojkinriktad"? Hur fångar man alla elever i ämnet? Själv så har jag alltid haft ett intresse för teknik men när jag gick i högstadiet var det pojkarna som prioriterades och jag tror att de flickorna i klassen snittade med lägre betyg än pojkarna.

    SvaraRadera
  2. Hej!

    Jag delar din uppfattning om att flickor har mindre intresse för teknik. Eller är det så eller är det bara förutfattade meningar som gör att vi lägger märke till signalerna som flickorna visar. Eller att det betraktas mer som manligt att arbeta med teknik och det därför inte ses som lika intressant av flickorna? Jag vet inte. Jag vet dock att teknikläraren ofta är en man vilket automatiskt gör att undervisningen grundas utifrån hans uppfattningar av vad som är bra att lära ut och hur detta sker, precis som att många syslöjdsfröknar är kvinnor. Kanske har även pojkarna fått vara delaktiga i tekniken på ett annat sätt hemma än flickorna? Genom att göra eleverna delaktiga i valet av hur arbetet ska läggas upp tror jag att intresset kan väckas.

    SvaraRadera
  3. Den diskussion ni för om flickor och pojkars olikartade intresse är både beaktansvärt och relevant. Är det kanske så att de förutfattade meningarna bidrar till självklara slutsatser av att det inte finns något intrese hos flickorna ö verhuvudtaget? Det beror mycket på läraren. Jag var själv med och iakttog en träslöjdslektion där den manlige läraren faktiskt gynnade båda könen lika, vilket i sin tur kan bidra till ett större intresse hos flickorna. Men det är nog väldigt olika och hör kanske också till ovanligheterna. En intressant händelse i samband med detta var när vi häromdagen skulle sätta samman en hatthylla hemma. Själv har jag alltid tyckt det att det är roligt att snickra. Men plötsligt fick jag kommentaren "äsch, ge hit skruvmejseln. Det där gör jag fortare". Så möjligen som du säger Karin, får pojkarna vara delaktiga på ett annat sätt hemma.

    SvaraRadera