Skilda utgångspunkter i undervisningen - Seminarie 8/2 - 2010

(Sammanställt av grupp 7b)

Under seminariet har basgrupp 7b:s utgångspunkt varit Teaching Young Children Science: Three Key Point av Yoon och Onchwari (2006).
Enligt Yoon och Onchwari (2006) finns det tre nyckelpunkter i undervisningen i naturvetenskap. Det ena är att ha kunskap om elevernas erfarenheter och utgångspunkter och känna till vikten av en stimulerande och lockande miljö. Det andra är att utgå från 5E modellen och det tredje är att ställa frågor.

Första nyckelpunkten
Lärare inom tidiga åldrar behöver inte vara experter inom naturvetenskap, påpekar Yoon och Onchwari (2006) men det betyder inte att lärare inte behöver förstå ämnet de undervisar om. Sjöberg (2010) tar även upp vikten av att ställa sig frågan om varför undervisningen ska innefatta naturvetenskap, detsamma anser vi gäller teknik. Betydelsen av ämnet teknik är något som även Ginner och Mattsson (1996) tar upp. Om läraren inte ser vikten av sin egen undervisning tror vi att det är omöjligt för eleverna att göra det. Bland annat är en tillämpbar strategi som Yoon och Onchwari (2006) talar om ett utvecklande av viktiga praktiker som innehåller; kunskap om barns utveckling och lärande, kunskap om barns individuella olikheter (förutsättningar) och kunskap om den sociala kulturella kontexten som ett barn lever i.

Andra nyckelpunkten
Den andra nyckelpunkten utgår från 5E som innehåller punkterna engagement, exploration, explanation, elaboration och evaluation.
1. Engagerande: Eleverna måste bli engagerade för att lära sig och vilja lära sig.
2. Utforskande: Ställ frågor.
3. Förklarande: Vad finns det för förklaringar till det som händer? Ställ frågor till eleverna.
4. Genomförande/laborerande: Utarbeta nya kunskaper.
5. Utvärdering/övervinnande: Utvärdera det som kommit fram och arbetet.

Tredje nyckelpunkten
Den tredje nyckelpunkten handlar om att fråga eleverna istället för att läraren berättar och ger färdiga svar till allt. På grund av frågandets potential att stimulera tänkande och lärande kvarstår detta som en av de mest inflytelserika lärandestrategierna inom naturvetenskap, säger Yoon och Onchwari (2006). Tillförs även frågandestrategier i undervisningen kan lärare tillföra en rik miljö där barnen kan utöva naturvetenskap. Den rika miljön utmanar till rika upplevelser som bidrar till utveckling hos barnen.

I den andra artikeln Science Education in Early Childhood Teacher Education: Putting Forward a Case to Enhance Student Teachers’ Confidence and Competence skriver Garbett (2003) att mycket av undervisningen bygger på lärarens självförtroende och kompetens inom ämnesområdet. Lärarens kunskap är av vikt för att läraren ska ställa meningsfulla och i sitt syfte viktiga frågor. Ju mindre kompetent läraren är desto svårare är det att följa barnens kunskap och exploatera (erövra) påståenden genom att ställa de rätta frågorna, initiera till viktiga aktiviteter eller att ge direktiv med förtroende. Garbett menar även att lärare måste vara medvetna om sin egen inställning till ämnet som undervisas eftersom hans/hennes inställning kan påverka eleverna. Vilket även vi tycker är av stor vikt för att ge en positiv utgångspunkt för eleverna.

Reflektioner
Utifrån de tre huvudpunkterna som Yoon och Onchwari (2006) redogör för innebär det att läraren får en något iakttagande roll men ändå är en medskapare av lärandeprocesserna hos barnen. Barnen ska praktisera ämnet, barnets roll är att kunna utöva. Konstruktivismen säger att den lärande är den drivande. Arbetar läraren som besitter mindre kunskap utifrån barnens erfarenheter kan de då vid aktuellt tillfälle samla den kunskap som behövs för att kunna skapa rika lärandetillfällen. Ginner och Mattson (1996) diskuterar hur läraren kan möta eleverna och hämta upp deras kunskaper, till exempel tar de upp innehållet vägbroar. "Children also learn best when curriculum is led by what they show interest in" (Yoon & Onchwari, 2006, s. 420).

Sjöberg (2010) säger att läraren behöver se på sitt ämne som en del i en helhet, och därför behöver inta ett fågelperspektiv för att se helheten. Läraren behöver fråga sig vad som är karaktäristiskt för det valda ämnesområdet, vad skiljer det från andra ämnesområden och var finns likheter. Vidare menar Sjöberg att läraren ska komma ihåg att det inte är allt inom ett ämne som intresserar varje elev. Medan läraren som arbetar utifrån de tre modellerna kan hämta stöd utifrån elevernas erfarenheter, som vi så ofta predikar för, blir läraren med en större och grundligare kunskapsbas mer styrd av sin egen kunskap, vilket innebär att eleverna med sin kunskap skjuts åt sidan. Således är kanske eleverna inte heller vana vid att få utmanande frågor. De tror många gånger att det måste finnas ett rätt svar på allting, så talar i alla fall erfarenheter från den verksamhetsförlagda utbildningen. Mycket kanske handlar om läromedel där det ofta finns rätta svar. Eller när eleverna spelar spel, för att komma vidare i spelet ”behöver du svara rätt”. Kanske behöver vi mer problemorienterade spel ute i verksamheten, där det finns flera olika alternativ?

Yoon och Onchwari (2006) uttrycker att läraren genom leken kan leda barnen/eleverna till de bästa och naturliga lärandesituationer. Men hur pass länge kan läraren/pedagogen hämta stöd av leken som pedagogiskt verktyg? Det praktiska är naturligtvis oerhört relevant inom dessa ämnen, menar vi. Är det dock hållbart upp i de högre skolåldrarna?

Orienteringen inom det Garbett (2003) redovisar kräver att läraren är en aktiv deltagare tillsammans med barnen. Läraren behöver här ha en grundlig och god kunskapsbas i jämförelse med vad Yoon och Onchwari (2006) skriver om. Samtidigt är det viktigt att läraren besitter den kunskapsbas som krävs om barnens utveckling och lärande, deras individuella olikheter och den sociala och kulturella kontext som de kommer ifrån som faktiskt krävs oavsett kunskaper om olika ämnen som i detta fall naturvetenskap.

Referenser

Garbett, Dawn (2003). Science education in early childhood teacher education: Putting forward a case to Enhance Student Teachers’ Confidence and competence. Research in science education 33 p 467-481

Ginner, T. & Mattsson, G. (red.) (1996). Teknik i skolan.
Lund: Studentlitteratur.

Sjöberg, S. (2010). Naturvetenskap som allmänbildningen
kritisk ämnesdidaktik. Lund: Studentlitteratur.

Yoon, Jiyoon; Onchwari, Jacueline Ariri (2006). Teaching Young Children Science: three key points. Early Childhood educational journal 33:6 p 419-423