Genom bilden visar du Sofia på hur väldigt viktigt det är att konkretisera undervisningen, abstraktion bör väl undvikas i största möjlighet. Det visar också att teknik "är lika gammalt som människan" (Anna-Stina Ahlrik, muntlig kommunikation, 100128). En fundering uppstår om hur man som lärare bäst skulle kunna undervisa runt ämnet gummi. Hur skulle en sådant lektionsinnehåll se ut? Jag skulle vilja relatera tillbaka till Susanne Klaars föreläsning (muntlig kommunikation, 100129) som väckte mycket funderingar och hur en kontinuerlig pendling sinsemellan delar och helhet kan skapa goda lärandetillfällen. I förskolan arbetar pedagogerna ofta med stora ämnesområden såsom tema, ett sätt att bryta ner i delar inom en viss specifik ram. Sker återkoppling till helheten? Är det tillräckligt att enbart ge delarna i förskolan för att sedan få helheten i skolan? Jag tror mycket på den beskrivning Andersson (2008) ger av helhet och delar där en introduktion av helheten ges för eleverna och sedan sker ett växelspel mellan delarna och helheten. I beaktande skall också eleven stimuleras till att integrera i undervisningen. Undervisningen skall, som vi diskuterat i tidigare inlägg, utgå från elevernas erfarenheter. Denna integration ger möjligheter till kreativitet, hävdar Andersson och är ännu en modell där helhet skapas av delar.
Referens
Andersson, B. (2008). Grundskolans naturvetenskap -
helhetssyn, innehåll och progression. Lund: Studentlitteratur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar