Förra veckan så flög en liten gråsparv in i ett fönster på vårt hus. Pappa sa strax efteråt till mig vad som hänt och att fågeln hade dött. Jag tittade ut och såg fågeln ligga med ansiktet ner i snön och ena vingen utfläkt över snön. Först såg jag inga rörelser men efter någån sekund såg jag att det ryckte i vingen. Fortfarande visste jag inte om han levde men sprang ut för att lyfta upp fågeln för att se om han levde eller inte och för att skydda honom från att bli en annan fågels mat. Väl ute tittade jag först på den lilla kroppen för att se om den visade några rörelser. Inget syntes först men efter någon sekund syntes ytterligare en ryckning i vingen. Jag lyfte fort upp den och den lilla fågeln levde inte bara utan såg pigg ut. Ögonen blinkade inte så som jag sett på andra fåglar som kört in i fönstret, nacken var inte snedställd och inget blod syntes. Jag gick med fågeln i min hand några meter för att låta övriga fåglar komma åt maten igen. Efter att jag stått några sekunder med fågeln i handen så flög han iväg och satte sig i en buske där han var skyddad mot rovfåglar och förhoppningsvis får han ett lång och lyckligt liv.
Det jag kan se som vetenskap här är att Popper enlig Sjöberg (2000) menar att en hypotes endast är vetenskaplig om den kan falsifieras, alltså motbevisas. Det min pappa gjorde var att använda sig av sina kunskaper och ställa hypotesen att gråsparven hade dött. Jag ville dock motbevisa detta och kunde falsifiera hans hypotes eftersom fågeln levde. Jag tror visserligen att Sjöberg (2000) syftar till att göra större undersökningar och inte en som syftar till en fågel. Enligt mig är ändå principen den samma. Vad skulle jag då ta med mig av detta som lärare? Min erfarenheter av elever säger att en undervisning där eleverna själva får hitta på hypoteser och försöka falsifiera dessa skulle uppskattas. För att eleverna dels blir motiverade av att inte enbart läsa rätt svar i en bok och att det är något som kan kopplas till elevernas egna erfarenheter och kunskaper.
Referenslista
Sjöberg, S. (2000). Naturvetenskap som allmänbildning- en kritisk ämnesdidaktik. Lund: Studentlitteratur.
Det var ett mycket bra exempel du har tagit upp Karin, precis som du säger kanske Sjöberg (2000)menar något större men du bröt ner det bra. Det har ju samma betydelse anser jag. Nu ska jag komma till någonting annat gällande detta, vi människor är i bland för snabba med att hjälpa fåglar och i värsta fall tar vi in dem och tror att det är deras bästa. Men jag anser att vi ska låta i alla fall fåglarna klara sig själva. Detta hände även mig när jag satt i höstas och pluggade då det plötligt blev en smäll mot fönstret. Då hade en gråsparv krockat med fönstret och såg livlös ut men efter några sekunder satte den sig upp. Jag ville inte gå ut på ballkongen och skräma fågeln så jag lät den sitta kvar. Jag la dock ut lite brödsmulor till den, men han/hon hade ingen aptit. Men eftet tre timmar när jag öppnade dörren så flög den iväg. Naturen ska ha sin gång och ibland reagerar vi för snabbt och då riskerar vi att förstöra för djuret i stället för att hjälpa det. Detta är något som vi kanske ska visa för barnen med. Det är ganska ofta barn kommer med fågelungar som ramlat ur boet och även ägg som är hela.
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaJag förstår hur du tänker Sofia och tycker delvis att du har rätt. Men ibland kan människan hjälpa ett djur till fortsatt liv och då tycker jag att vi ska göra det. Precis som jag tycker att vi ska hjälpa andra människor till fortsatt liv med de kunskaper och hjälpmedel som vi har.