(Sammanställt av grupp 7b)
När den elektromagnetiska strålningen som ljuset består av träffar ögats näthinna uppfattas den i färg. Färg är ett synintryck och existerar egentligen inte. Elektromagnetisk strålning har både en vågegenskap och en partikelegenskap. När det gäller färger är det lättast att ta tillvara på vågegenskaperna. Det som skiljer vågorna åt är dess våglängd. Ljus har våglängder, ett spektrum mellan ungefär 400 och 700 nm. När celler i ögats näthinna reagerar på dem och skickar signaler genom synnerven till hjärnan och på så sätt till medvetandet uppfattas dessa som ljus. Näthinnan består av fyra olika typer av ljuskänsliga celler. Enbart en typ av ljuskänslig cell i näthinnan visar påverkan från ljus i allmänhet. De övriga tre påverkas maximalt på var sin ljusvåglängd, cirka 440 nm (blått synintryck), 540 nm (grönt färgintryck) och 650 nm (rött färgintryck). Färg är en upplevelse av medvetandet och en färgad yta utsänder endast eller reflekterar elektromagnetiska vågor. Vi människor ser en yta som vit eller grå när solljus träffar en yta som reflekterar alla färger inom det synliga spektrumet till lika stor del. Vid undersökande av ljus från en vit yta och brytningen i en prisma så ser man att ljuset i själva verket består av en flertal olika färger. Det är alltså inte prisman som skapar färgerna, den visar endast att färgerna finns i vitt ljus. Somliga färger sugs upp av ytan och dessa saknas därför i det reflekterade ljuset. Ytan betraktas som färgad och färgen bestäms av vilka våglängder som reflekteras. Eftersom färg i grunden är subjektiva upplevelser är det väldigt svårt att beskriva dem (Aha, 2004).
Anledningen till att vi har förmåga att uppfatta gult beror på att när synceller reagerar starkast på rött respektive grönt ljus och möts av ljus med en våglängd på runt 600 nm sänder båda celltyperna en signal till hjärnan och kombinationen uppfattas som gult.
Färgblindhet handlar ofta om svårigheter att skilja på grönt och rött med svagare nyans. Färgblindhet är ärftligt och det maskulina könet ärver anlaget från modern. Båda föräldrarna måste vara anlagsbärare för att det feminina könet ska drabbas. Denna defekt kan även orsakas av skada eller inflammation i näthinnan eller synnerven. Det hör till en ovanlighet att helt sakna färgseende (a.a.).
Referenser
Aha. (2004). Stockholm: Bertmarks Förlag AB.
När den elektromagnetiska strålningen som ljuset består av träffar ögats näthinna uppfattas den i färg. Färg är ett synintryck och existerar egentligen inte. Elektromagnetisk strålning har både en vågegenskap och en partikelegenskap. När det gäller färger är det lättast att ta tillvara på vågegenskaperna. Det som skiljer vågorna åt är dess våglängd. Ljus har våglängder, ett spektrum mellan ungefär 400 och 700 nm. När celler i ögats näthinna reagerar på dem och skickar signaler genom synnerven till hjärnan och på så sätt till medvetandet uppfattas dessa som ljus. Näthinnan består av fyra olika typer av ljuskänsliga celler. Enbart en typ av ljuskänslig cell i näthinnan visar påverkan från ljus i allmänhet. De övriga tre påverkas maximalt på var sin ljusvåglängd, cirka 440 nm (blått synintryck), 540 nm (grönt färgintryck) och 650 nm (rött färgintryck). Färg är en upplevelse av medvetandet och en färgad yta utsänder endast eller reflekterar elektromagnetiska vågor. Vi människor ser en yta som vit eller grå när solljus träffar en yta som reflekterar alla färger inom det synliga spektrumet till lika stor del. Vid undersökande av ljus från en vit yta och brytningen i en prisma så ser man att ljuset i själva verket består av en flertal olika färger. Det är alltså inte prisman som skapar färgerna, den visar endast att färgerna finns i vitt ljus. Somliga färger sugs upp av ytan och dessa saknas därför i det reflekterade ljuset. Ytan betraktas som färgad och färgen bestäms av vilka våglängder som reflekteras. Eftersom färg i grunden är subjektiva upplevelser är det väldigt svårt att beskriva dem (Aha, 2004).
Anledningen till att vi har förmåga att uppfatta gult beror på att när synceller reagerar starkast på rött respektive grönt ljus och möts av ljus med en våglängd på runt 600 nm sänder båda celltyperna en signal till hjärnan och kombinationen uppfattas som gult.
Färgblindhet handlar ofta om svårigheter att skilja på grönt och rött med svagare nyans. Färgblindhet är ärftligt och det maskulina könet ärver anlaget från modern. Båda föräldrarna måste vara anlagsbärare för att det feminina könet ska drabbas. Denna defekt kan även orsakas av skada eller inflammation i näthinnan eller synnerven. Det hör till en ovanlighet att helt sakna färgseende (a.a.).
Referenser
Aha. (2004). Stockholm: Bertmarks Förlag AB.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar